I ditt lilla, minimala huvud. Det är där det brinner, käre lille Gattuso.

Jag blev uppriktigt ledsen över det som hände på San Siro i tisdags. Gattusos lilla uppvisning tog lite udden av det faktum att mitt kära Tottenham avslöjade den bluff som Milan står för. Ni kanske såg hur det såg ut, ett engelskt snabbfotat bollflyttande lag mot ett gäng uppblåsta föredettingar-ego. Det var nästan pinsamt ett tag, innan domaren, Flamini och Gattuso såg till att grotta sönder matchen och svänga den lite till sin favör. Rättvisan log oss i ansiktet när Lennon bjöd Yepes på plats i korvkön och Crouch på ett öppet mål. Surt sa räven, trots allt. Den lille skit-Gattuso stod för allt det som jag avskyr när det gäller Italiensk fotboll: gnället, filmningarna, primadonnafasonerna, det långsamma ickefotbolls-spelet och dessa uppblåsta egon färdiga att spricka. Domaren hade högt i tak, som tur var för Milan. Sorry Gattuso, det du pysslade med är inte okej. Dessutom ger du dig på Crouch (det kändes ungefär som om Crouch försökte sparka undan den där lilla hundvalpen som nafsar runt fötterna) och J Jordan, störste skotske busen ever. Det är rätt, bjud upp till dans:

Trots allt, det här är långt ifrån över. Gattuso är avstängd, Tottenham har en jättechans att ta sig vidare. På WHL kan de slå alla, jag menar alla. Bale kommer vara med. Det är inte bara Gattuso som ger en bitter eftersmak. Marcus Birro gör det också, han tycker nämligen att Gattuso är en hjälte. Grattis Birro, you have reached your all time low. Jag förstår att du inte är omtyckt. Du kan fortsätta gömma dig i Italien och leva i din låtsasbubbla. Även fröken Wegerup lämnar övrigt att önska då hon på vanligt maner dyrkar Zlatan och tycker att det är jättejobbigt att alla är så dumma och orättvisa efter hans insats. Han fick ju inga bollar att jobba med, stackarn. Newsflash: en bra forward skapar egna lägen, därmed faller Zlatan ur braforward-kategorin. Han har aldrig varit där, det blev ännu tydligare i tisdags. Förresten Wegerup, sluta grina och skyll på att det minsann är ditt jobb att skriva enbart om Zlatan. Du har väl lite värdighet som journalist? Du kan ju säga ifrån och be att få skriva om riktiga nyheter som andra journalister gör? Eller så kan du slå upp ordet NYANSERAD i ordboken. Testa det, eller ta rygg på herr Banks. Där kan du lära dig en hel del. Du och alla dina Milanegon är välkomna till White Hart Lane, där fotbollen föddes. För länge sen. Ta en fika med Joe Jordan.

Roligt att det kommer upp lite nya sporter ibland. Nu är tydligen lag-VM i parallellslalom jättestort. Vi tog ju brons, det var den största nyheten igår. Jag hade inte en aning om att det pågick ett VM i parallellslalom men fattar nu att det är årets Tour De Ski. Ni vet, en icketävling som alla ger fasen i om det inte går bra men världens största tävling om någon lyckas. Anja fick nu två brons, i komben och i parallellslalom. Stora nyheter, sporten gjorde tillbakablickar på Anjas karriär, jag kollade om tapeten i hallen hade torkat....det var roligare.

Stort cred till förbundskaptenen i alpina landslaget som petar Anja ur slalomstuppen och låter en junior känna på det istället. Enough is enough. Tack!

Kan någon peta Anjas pappa som expertkommentator också?

Foppa fixade två matcher. Nu är det slut. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ni vet ju vad jag tycker. Fanken ta honom om han dyker upp i Modos B-hall nästa säsong och prövar igen. Jag fixar inte det. Jag kommer att behöva fler tapeter att glo på.

Allvarligt, hur sjukt är det inte att Polens F1-stjärna Robert Kubica bränner rakt in i en mur och sliter av sig armen i en vanlig rallybil? Eller det faktum att en Polsk biskop skickar ett paket till Kubica på sjukhuset innehållandes (håll i er nu) en droppe blod från en död Påve och en bit av hans Påveslöja? Hur fanken kan de ha sådant? Så jobbar dock kyrkan fortfarande, i Polen i alla fall. Jag håller tummarna för Kubica! Sy på den där armen nu! Har inte Foppa någon skena som skulle passa Kubica?

Jag skrev om hjältar förra veckan. Jag glömde den här killen:

Mr Laraque. Han gör en säsong i AIK, blir en hjälte i Solna och åtevänder till NHL. Han grottar vidare. Ja, han grottar för det är ju ingen världstjärna i hockey. Han är däremot det alla lag behöver, en hjälte. Han är den där killen som tar och ger, gör allt för sitt lag. Sliter in i det sista.

I tisdags fyllde AIK 120 år och lagom till det utspelades ett derby i Globen. I AIK-klacken stog Mr Laraque! Han satte sig nämligen på ett plan, flög till Stockholm för matchen och för att få hylla AIK. Han passade på att hälsa att han hatar alla andra lag och att han ska spela för AIK nästa säsong. Klapp klapp! Jag tycker att det är stort. Han är en Gattuso, fast med lite klass. Känner jag Gozzi rätt ( jag vill inte känna Gozzi rätt ) så har han passat på att signa Mr L (förmodligen i tisdags ). Alla i AIK hockey älskar Laraque. Alla på Hovet älskar honom, eller kanske inte alla. Portvakterna till Hovet får fortfarande gåshud av honom, av olika anledningar. Alla hockeylag behöver en Laraque. Grattis AIK, på födelsedagen!

Damfotbollslandslaget åker på ny semester, den här gången till Al Garve. Man fyller åter sin trupp med skadade och rehabande spelare och lämnar några andra på gränsen-spelare hemma. Den aktuella truppen är jätteospännande och jag gissar att Dennerby kan plocka ut den i sömnen. Skitenkelt. Han får göra hur han vill men jag stör mig på en sak. Jag undrar om det verkligen kan vara möjligt att en skadad Caroline Seger (som han ju vet var han har) tar plats av en spelare som skulle älska att få komma med och pröva på landslaget? Jag undrar om Segers peppning av truppen är viktigare än att unga förmågor får chansen? Är det verkligen så? Om det är så, när ska någon slå näven i bordet? Jag vill veta. Det luktar semester...igen.

Ja ja, det finns kvalitet på annat håll, vi får ta och luta oss mot det. Peter Crouch är alltid kvalitet (är det inte märkligt hur dessa fågelben kan vara så bra på fotboll) och dessa herrar är alltid kvalitet. När Mr Coverdale & Co släpper nytt kan ni räkna med kvalitet:

Förresten, såg ni Ola Andersson i Viasat-studion efter Milan-Spurs matchen? Han såg chockad ut! Det är också kvalitet för mig, livskvalitet!

Höres!

Vi får allt serverat, på ett jättefat. Oftast är det bara att slå upp dagens kvällstidningar och titta på rubriker och bilder...vem behöver tv? Det är ju humor på varje tidningssida.

Det finns ju alltid några favoriter. Vissa gillar man bara för att de är så där lagom dum-söta, vissa andra skrattar man ju åt i ren ilska, kliar sig i huvudet och undrar varför pressen utnyttjar faktumet att de är ett lätt offer. Det är ju i ju för sig det som är kärnproblemet i våra medier, nyheter kommer i andra hand och skvaller och spekulationer kommer alltid i första.

Som sagt, det finns favoriter. Här är en:

Det går ju inte att inte smågilla Martin Mutumba. Killen som tatuerade SM-guld på bröstet innan det var klart, killen som har mer guld i munnen än tant Agda, killen som pratar som en 7-åring och killen som får beundararpost från platser han aldrig hört talas om, typ Värmland? :) Man klarar ändå Martin, han är ju ubersnäll, alltid leende med glimten i ögat. Han gör så gott han kan. Tyvärr utnyttjar pressen honom och låter göra honom göra bort sig gång på gång. Det blir alldeles för lite fokus på hans kvalitér som fotbollsspelare. AIK har gjort ett kap i att ta tillbaka honom, han kommer lyfta laget och springa åttor runt de flesta tröga allsvenska försvarare. Heja Martin! En sak bara, ta av dig den förbannade bandanan du envisas med att ha på huvudet. Det är ju sådant som gör att du är svår att ta på allvar...

Jag skrattar inte åt Mutumba, jag småler.

Däremot skrattar jag elakt åt den här killen, varje gång han öppnar truten:

Här har vi Mutumbas motsats, världsstjärnan Dick Axelsson. Killen utan någon som helst glimt i ögat, killen utan självdistans, killen som tar sig själv på för stort allvar och framför allt killen som tror sig vara större än de flesta, utan egentilig anledning. Kallad problembarn, av de flesta som råkat ut för mr Dick.

Jag klarar inte av den här killen, han gör bara ett drygt inttryck och åker runt och hånar medspelare. Just det stör mig mest av allt. Hans hånfulla sätt mot sin omgivning. Han gör det nu, han kommer att göra det och han har alltid gjort det. Han gjorde det i Huddinges tröja då han åkte förbi undertecknad i AIKs bås. Jag tror att vi ledde med 4-5 mål när han råkade peta in en puck och sen håna när han åkte förbi vårt bås. Ni som känner mig fattar ju att jag bet tillbaka. Dicks blick sa det mesta, han kommer alltid att komma ihåg mig, hoppas jag.

Nej, du är bara dum mr Axelsson. Kom ner på jorden och försvinn från pressen. Jag vill inte bli förbannad varje gång jag slår upp sportsidorna. Och NEJ!! du passar inte i mustach, inte du heller.

Som sagt, det blir för lätt ibland. Pamela Andersson på expressen som livnär sig på att vara experttyckare och panelhöna hade Guidetti på sin innelista här om dagen. Han hyllades lite och fröken Pamela hoppades på att han någon gång skulle uppnå Zlatan-klass som fotbollsspelare och inte Bojan-klass som misslyckad fotbollspelare och pinsam paneltyckare. :) :) Självmål Pamela! Kasta inte spjut i hissar. Du lever av att tycka, och vara pinsam. Skönt att hugga av sina egna fötter. Humor i press, som vanligt!

Den gångna veckan har varit ovanligt humorfylld. Humor är ju att Pontus Kåmark bjuder Unibet på Kärringbet (den är ju för enkel), Kåmark är en ovanligt ful kärring, humor är att Foppa får 80 000kr per spelad match (ja, ni läste rätt), vilket kanske inte blir så mycket när han förmodligen håller ihop i 4-5 stycken, humor är att ingen längre tycker att det är spännande när Fredrik Ljungberg inte platsar hos Celtic utan sitter på läktaren och det är fantastisk humor när Anja Persson går ut i pressen och hävdar att hon minnsan inte har bett om att få sådana jättelår!

Självklart är det ju också humor när ingen reagerar på att vår svenske lagkapten Zlatan behagar dyka upp någon dag på Cypern, spela en halvlek (känna sig mentalt trött, vilket alltid är hans ursäkt när det tar emot) och flyga hem i paus, medans resten av laget spelar vidare i matchen. Ja, det stämmer. Han drog hem, mitt i matchen! Så ska en lagkapten dra sin slipsten, låt oss bara hylla vidare! HUMOR!

Humor är också att leda 4-0 i paus, tappa till 4-4 efter 90 minuter och vara jädrigt nära på att förlora hela kalaset på övertid. Å andra sidan är det underbart när Arsen från Woolwich råkar ut för detta. En misslyckad Arsenaldag är alltid en bra dag i familjen Ekblom-Bs hus!

Jag måste passa på att hylla (sen ska det skottas snö). Ännu en av mina barndomshjältar har gått bort, lite onödigt tidigt. RIP Gary Moore, en av vår tids största gitarrhjältar:

Herrejädrans vilket rockband himlen håller på att skrapa ihop!

Just det, snö var det ja....

Höres!

Vi lägger ner nu va? Begraver den onödiga disskusionen om hjärta, klubbkänsla, föreningen i hjärtat, klubben man alltid har hejat på. Det finns inte, så är det bara. Fotbollens transferfönster slog ihjäl med en smäll här om kvällen och undertecknad följde en liveuppdatering på a-bladet noga. Det klickade hela tiden, varje gång jag tittade in hade någon sålt sitt hjärta, glömt klubbkänslan, knallat vidare....

Största sveket utspelade sig någonstans på en helikopter mellan Liverpool och London där en viss så kallad uppblåst storstjärna fick för sig att han ville byta helt plötsligt. Ok eller? Tja, för en vecka sen var han Liverpools bästa spelare, sprang runt på planen, pekade på sitt namn på tröjan och pussade på klubbmärket. Ungefär så här:

Fansen älskade honom, han älskade tillbaka.

Och? Ja, nu vet vi ju egentligen inte vad som hände på riktigt men jag skulle gissa att en viss ryss hörde av sig och erbjöd en säck med pengar, en liten semester-ö och eventuellt den helikoptern som han skulle få flyga till London med. Helt plötsligt ville lille blonde pojken inte vara kvar i sin drömklubb, han ville bort. Skrev en liten avskedsansökan (eller så fick hans skrivkunnige assistent göra det åt honom) och drömde sig bort. En dag senare torkade pojken sina tårar och log igen, ungefär så här:

   Var pojken nöjd? Ärligt talat, jag blir inte klok på det här, men det är en spännande såpa. Mr Torres (är han inte ruggigt lik killen på Kalles Kaviar-tuben?) kommer nu att göra sin debut i nya klubben mot......jajamen, Liverpool!!! Dessutom går han ut och säger att han inte kan tänka sig något bättre än att sänka sin gamla klubb??? Heja heja! Haja!!!! Hur upptaget kan det tuta? Hur lite känsla kan man ha? Hur lite ansvar kan man hantera? Det kommer ju att bli årets match. Liverpoolpubliken laddar för fullt med att bränna Torres tröjor runt om i staden. Heja Liverpool! (förlåt). Någon föreslog att man skulle skeppa över alla Torres-tröjor till barnen i Afrika. Jag är ledsen, vi kan inte göra så mot de barnen. De har det jobbigt så det räcker, vi behöver ju inte pracka på dom dåliga värderingar. De får lära sig själva.

Klubbkänsla? My a...!!!

Det är så det fungerar just nu. Våra superstjärnor är numera alldeles för bortskämda, för uppblåsta och för curlade för att känna något som helst ansvar i sina karriärer eller hur deras beslut och handlingar påverkar så många andra runt omkring. Deras egon är långt bak i kön!

För något år sedan gick Tottenhams Kameruanske back Assou-Ekoto ut och hävdade min poäng. Han berättade öppet om noll klubbkänsla i dagens fotboll och att han själv tänkte på sin framtid och spelade där han fick bäst betalt för stunden. Det blev ramaskri, han blev utbuad på varenda fotbollsarena i hela England, och bilr det fortfarande. Jag applåderar A E, ruggigt ärligt gjort. Han hade inte så fel trots allt.

Stor applåd! Den här killen har dessutom noll stjärnstatus. Han kör en liten Smart-bil, hyr en liten lägenhet i andra hand i centrala London och ger fanken i det mesta. Vad säger Torres om detta? Nog så. Lägg ned klubbkänslesnacket. Det är nya tider!

By the way, var ska Zlatan spela nästa år. Han har som vanligt full sjå med att göra sig osams med alla sina lagkamrater och snart börjar det bli dags för en ny Zlatan-era i kvällspressen, den långa vägen till en ny klubb, en klubb som förstår honom bättre. Förra året hejade alla på Barcelona (det är glömt nu), nu hejar alla på Milan (eller hur) och nästa år? Vi får väl se. Kanske ska fråga fröken Wegerup, hon gillar att torka hans tårar. Personligen hoppas jag på att Pato sänker honom, snart.

Kan inte släppa det, googla lite om ni vill fundera på klubbkänsla. Förslag på namn: Robbie Keane, Sol Campbell, Stefan Gråhns, eller varför inte Sharbel Touma? Ha det så kul.

För övrigt noterar jag att det obligatoriska reportaget från Christian Olssons Sydafrikaläger dök upp på sporten igen. I bakgrunden.....yes, Emma Gren! Just när man trodde att det var över. Jag började skratta, ni vet så där hysteriskt innan man får ett utbrott. Hade inte frugan hållt i fjärrkontrollen hade den legat i bitar. Hon skrattade, hon också. Undrar om Anna Brolin gillar sitt jobb? Halmhatt är inte hennes grej.

Tottenham då? Ingenting.....gott så. En liten Pienaar och sen var det över. Jag är nöjd, äntligen lite lugn och ro. Inga nya spelare (det brukar ju vara minst 5 varje gång). Ingen napp den här gången, det tackar vi för. Vi har Gareth Bale, det räcker.

Grattis till alla 35 fotbollsherrar som nu får åka på gratis-semester med landslaget till Cypern, ni är nära nu...

Dags för lite glädje, man kan ju inte annat än att skratta åt allt elände. Det här är glädje, bäst just nu:

Håll tummarna för Liverpool! Och Spurs! Alltid, skit jädra hårt! Förresten, varför skriver man kontrakt med idrottare? Helt poänglöst, vad tjänar det till?

Hörs!

it´s all about dum dum dumiridum. Vissa måste ju vara dumma i huvudet, på riktigt. Har inte allt spårat ur? Är det helt enkelt så att man får ju gilla läget nu, att acceptera att idrott och pengar går hand i hand. Är några av oss lurade, vi som fortfarande tror att vissa gillar idrott för idrottens skull? För några dagar sedan tyckte den här killen att 100 millar per år är en aldelles skälig lön för en fotbollsspelare:

Sorry mr Buffon, det finns inte en jädra chans i hela världen att du kan få mig att tro att det är okej och skäligt att du ska tjäna 100 millar om året på att stå i vägen för en fotboll. No way José. Tycker istället att du borde skämmas, ställa dig med dumstruten bakom målstolpen och be om ursäkt. Är din klubb så pass korkad att de betalar dig dessa fantasisummor så föreslår jag...välgörenhet, eller mitt sparkonto.

Pengar ja, underbart att se att Aftonbladet fortsätter att bejaka sig själva. Bara denna tidning kan göra ett jätteuppslag, skriva EXTRA med stora bokstäver och redovisa allas inkomster i Handbollslandslaget??!! Stor nyhet, uppenbarligen. Inget annat kan ha hänt i sportvärlden den dagen, killarnas inkomster var viktigast. Jag kollade inte så noga men gissar att ingen kom upp i Buffons kaliber. Däremot är det ju fantastiskt kul att följa handbollsgänget. Grymt drag. Perfekt underhållning till tv-middagen.

Undrar om det är pengarna som avgör hur ont Foppa har i sin berömda fot. Det är väl 12e säsongen nu (typ) som han provar sin onda fot och nu när han är tillbaka i Colorado (där de betalar bra) så verkar foten helt plötsligt ganska okej. Foten var inte bra i Öviks b-hall, den var inte bra på Modo-juniorernas träningar och den var absolut inte bra på alla comebackförsök på hockeyns diverse bakgårdar. Men nu, helt plötsligt i NHL, pengarnas hockeyliga verkar foten funka hur bra som helst. Grattis Foppa. Slå en signal till Sundin är du snäll, han kan tipsa dig om hur man avslutar en glänsande karriär, på ett värdigt sätt.

En som inte kan hantera ett mer rikt pengaflöde är ju den här killen.

Vem? Albin Ekdal. Killen som brunkade runt på BPs bakgårdar, hängde med farsan på några kändiskalas och helt plötsligt trampade på det stora bananskalet och landade ända bort i Italien. Han övertygade inte Juventus men nu samlar han sina tillgångar i Bologna och beter sig som den stora egostjärnan som bara man kan bli i Italien. Jag ska inte kommentera Albins fotbollskvalitéer men jag ska håna lite i alla fall. Ego-Albin hamnade häromdagen i en liten incident på planen. I matchen mot Lazio hoppade han in i ett litet gruff och slog Lazios Zarate i huvudet. Han gjorde detta utan att egentligen vara inblandad, lite fegt in som tredje man bara. Zarate gick i taket (det hade jag också gjort om en liten snorvalp passar på att dela ut tjyvslag) och försökte sig på en vendetta innan domaren hann skydda lilla Albin. Det bästa kom dock efter hela debacklet: Jag citerar Albin - " Han var omogen!" Game over lille Albin. Ge dina icke förtjänta miljoner till din pappa, låt honom granska detta i sitt debattprogram och hoppas på att han då och då skickar lite veckopeng.  I alla fall tills du är lite mer torr bakom öronen.

Är det pengar som gör att Örebros Conny Strömberg inte kan hålla sig från sponken? Hur mycket dolares har Örebro egentligen?

Nu ska ni inte tro att Strömberg är någon speciell just i det här fallet, många andra i hockeyvärlden lider av samma problem. Jag antar att Conny har hamnat i rampljuset av två orsaker: 1. han är sämre än de andra på att smyga med det, och 2. han lyckas fortfarande att dominera hela hockeyallsvenskan, med promille. Jag applåderar Conny, hoppas att någon tar och leder in honom på rätt spår nu.

Jennifer Wegerup skrev en snyftblogg i Aftonbladet för några dagar sedan. Hon hade fått nog av spott och spe, hon orkade inte med att det svenska folket irriterade sig på hennes fixation av Zlatan. Hon svarade, hon förklarade. Det var ju det som var hennes jobb. Sorry fru Wegerup, att fylla sina dagar med att helt partiskt skriva om Zlatan, hans tatueringar, hans flygplan, hans konst och hans bla bla bla, det är inte att jobba. Det är så synd, jag hoppas att du får ett riktigt jobb snart. Du är en duktig journalist men du tjänar pengar på att inte jobba som en journalist.

Oberonde av pengar så är vissa saker sig alltid lika. Anja gör en (1!!!) bra tävling då hon ramlar fort ned för en störtloppsbacke och plötsligt är hon tillbaka, medaljhopp i VM, vårt största hopp. Allt är som vanligt där alltså.

Damlandslaget i fotboll kommer hem från Kina med två förluster och förklarar sina resultat med att de släpper in billiga mål. Men gör inte det då! Sluta med det! Är det inte märkligt att så många dåliga förlorare aldrig kan acceptera att de har varit sämre? Billiga mål, vi kom inte upp till vår normala standard. Där har vi de vanligaste förklaringarna. Vad fanken är en normal standard?

Förresten, känn på det här. Real Madrid har bjudit en miljard (miljard!!!) för två spelare i Tottenham. It´s all about money, som sagt.

Pengar ja, ähh... nu kör vi. Det är ju ändå fredag! Vad passar då bättre än det här?

Same old situation.

Frågor på det?

eller jo, jag är nog fasen det. Ganska ofta faktiskt, skitbitter eller rättare sagt irriterad på allt som känns galet. Två uttryck för samma känsla. Jag väljer ändå bitter, lite vassare.

Jag är bitter på alla dessa ryggdunkargalor. Ni vet, galorna med gratismat, lite inbördesbeundran, rätt många dinosaurier i rampljuset i alla fall en gång om året. Idrottsgalan senast var ett bittert exempel. Jag tittade som vanligt inte men eftersom jag ändå envisas med att bläddra i kvällstidningarna så får man ju det mesta serverat i alla fall. Jag får rysningar i hela kroppen när fokus läggs på Kallas ovanligt stora biceps, fru Ferrys patetiska avslöjande i TV (hur privat som helst men vad fasen, det blir ju rubriker....och uppmärksamhet (hundvalpssyndromet)) och faktumet att Zlatan numera är så folkkär att han inte kan dyka upp på dessa galor. Han är alltså för folkkär!!?? Newsflash: Han skiter i oss alla och dessa galor specifikt. Hur patetiskt får det bli innan folk börjar opponera sig? Han kan inte komma för att han har full sjå med att hålla sams med sina lagkamrater, som börjar få nog av honom. Vad säger du Wegerup? Du kanske ska gräva i detta istället för att skriva krönikor om hur du njuter av att flyga flygplan med Milan. Bitter? Jag? Nej, men börjar att känna mig något förbannad.

Galan hade dock en ljuspunkt, Jerringpriset gick tydligen till den här tjejen:

Applåder till oss alla! Det var fanken på tiden. I min värld har fröken Alshammar alltid varit en värdig stjärna. Alltid lagom ödmjuk, alltid rätt attityd, aldrig överexponerad. Alltid en känsla för när det blir för mycket. Grattis. En av mina absoluta favoriter.

Sydafrika gör mig bitter. Inte landet som sådant (ska var grymt vackert) men fenomenet med alla inslag då vi får följa våra alla sportinslag från diverse stjärnors träningsläger där. Handen på hjärtat, hur många gånger känner ni att ni behöver se Emma Gren hoppa häck? Höjdhopp? Nej, häck.... hon har knappt klarat två meter ännu så länge men är en världstjärna. Vi matas med fröken Emma, när hon springer där i solen....varje jädra vår. Intressant eller bittert?

Det kanske beror på vi ändå skickar tv-team till Afrika? Fotbollslandslaget är ju där på semester varje år. De springer där i solen, med pojkar från Botswana och försöker få oss att tro att de är på läger och tränar. Precis som våra tjejer som alltid får åka till Kina varje år, träna heter det visst. Bra motstånd tydligen. Semester? Tja, om man tar med sig folk som bara ska köra rehab så blir det lite larvigt. Gruppen ska hållas samlad. Den slutna gruppen. Ha det så kul.

Bitter? Nja, fundersam kanske. Klubbfotbollen får släppa iväg dessa individer på lite gratissemester. De missar värdefull träningstid på hemmaplan och kommer hem lite mosiga, jetlaggade och möra. Ofta sjuka, tidsomställning, klimat och annat rör om i grytan. Gruppen ska hållas samman till varje pris. Avundsjuk? Säkert lite. Vad är det för fel på Bosön?

Vad vet jag? Jag vet bara att jag blir skitbitter när man ändå drar iväg med ett landslag till Afrika, slussar in och prövar talanger och på något sätt så lyckas man alltid att klämma in Anders Svensson i en startelva. Det går över mitt förstånd. Jag antar att A S fortfarande är i slussen, in i landslaget. Eller så gillar han inte att vara hemma.

Kikade på en FA-cup match igår. Omspel på klassiska Ellen Road I Leeds.  Ett topplag från Premier Leauge mötte ett topplag från Championship. Arsen var klart bättre, rappare. Hade full kontroll. Då slog det mig, jag såg en skillnad som var rätt talande för hur stort gap det ändå är till översta skiktet. Titta på dessa lagens tröjor, jämför.... ser ni?

Skillnad som sagt. Inte bara på gräset. Det är en bit upp till toppen. När det gäller det mesta. Leeds var bra dock. Saknas i Premier League.

Nej, jag är inte bitter. Bara lite förbannad ibland. När är det som värst så lyssnar jag på lite glad musik, som t ex detta:

Ha det gott!

Ps Välkommen till Spurs herr Pienaar! Jag tror att du har hittat hem, du också!

Herr Pienaar, från Sydafrika.

...nu menar jag inte det där hårdrocksbandet Overkill, som jag har följt slaviskt under mina uppväxtår. Jag menar när det blir för mycket av det goda, lite för mycket grädde på tårtan, det växer, står en upp i halsen.

Jag tänker på t ex den raklamen som Unibet matar ut i TV just nu. Ni kanske har sett den, den när en självgod Glenn Hysén leker gud, när en rund och god Tomas Brolin önskar att han fortfarande hade "det" och en Börje Salming som bara ser apatisk ut, så där som Börje är expert på att se ut (jag älskar Börje). Jag klarar av Börje, jag grejar även Brolin men Hysén ger mig gåshud. Maken till självgodhet och överlägsenhet har aldrig skådats. I reklamen är han sig själv, uppenbarligen. Dryg, kaxig och jävligt överlägsen. Precis som han är i media i övrigt. Det är rätt konstigt att media fortfarande accepeterar hans kaxiga uttalanden, hans provokationer (framför allt mot Stockholm (det klassiska lillebrorskomplexet)) och hans i många avseénden hånande attityd mot övriga medmänniskor och idrottsmän. Sorry Glenn, i min värld är du bara patetisk, en föredetting. Sorry Unibet, er reklam har på underteckand fått motsatt effekt. Jag älskar inte Glenn, jag avslutat mitt spelkonto hos er. Don´t stop me now? You bet, Unibet. Overkill som sagt.

Den här bilden hade fått mig att gå i spinn för 5 år sedan:

Ja, ni ser ju själva. Självaste David Beckham i spursjacka. Killen har kommit till insikt, finally. Han vill vara en av oss, nu helt plötsligt. Totenham spelar ju så rolig fotboll, han vill vara liljevit. Ärligt talat, jag har ingen aning om vad jag ska säga om detta. Som sagt, för 5 år sedan hade jag varit euforisk, nu undrar jag istället vad allt detta handlar om. Missförstå mig inte, i sina bästa stunder är mr B fortfarande en av världens bästa på en hel del saker. Frågan är bara hur Tottenham ska använda denna man. Han går inte in i en startelva, vill han sitta på bänken på WHL? Rykten säger att det ligger annat i bakgrunden, ett visst AEG rotar runt i syltburken. Nya arenor ska byggas, Mr B är en bricka i spelet. Hur som helst, nu är Beckham med grabbarna och tränar på Chigwell och jag kan tänka mig att han matar högerinlägg mot Crouchs panna. Det kan bli hur bra som helst, kanske. Jag väntar med euforin, Mr B kan bli Overkill, för Tottenham. Bara för att, så möter Spurs United i helgen. Sammanträffande eller Overkill?

Vad händer I AIK hockey? Där verkar det ju ruggigt mycket Overkill just nu. Jag återvänder till detta ämne gärna, jag håller koll på gamla arbetsgivare och kamrater. Helt plötsligt ligger AIK sist i Elitserien, halva laget ligger ständigt på skadelistan och man plockar in gamla (rutinerade) rävar och knuffar egna talanger och produkter åt sidan. Varför alla skador? Overkill hos medteam och fystränare? Det skulle ju bli så bra. Vad gör ni för fel boys? Jag har en känsla av att tiden har kommit ikapp AIK Hockey. Overkill hos Mr Gozzi & Co. Jag hoppas att jag har fel. Jag känner dock igen den klassiska negativa nedåtspiralen. Det såg ut så här senast AIK åkte ur Elitserien. Jag var med då.

Svt hade en ruggig Overkill för några kvällar sedan. De använde 5 minuter av sin sportsänding till att tycka synd om den här killen:

Vem? Detta är Jonas Jacobsson, vår duktige paralympics-skytt. Är det synd om honom för att han sitter i rullstol? Nja, kanske lite men just nu var det jääääääääääätesynd om honom för att han befinner sig på läger i.......Melbourne?!! Ni vet, staden i Australien som igger under vatten. Staden som just nu är en krigszon, staden där 100 000 människor är på flyende fot undan vattnet. Spökstaden där människor flyr och överger sin hem. Det är ändå tydligen mest synd om Jonas, allt enligt TV-sporten. Han blir nämligen störd i sin OS-satsning, Ja, OS nästa sommar i London. Han kan inte träna, han kommer av sig....hur ska det gå i uppladdningen inför OS? Fixar han det? OVERKILL!!! Tänk efter, killen ligger på mage och skjuter luftgevär men tycker synd om sig själv att det inte funkar just nu. Han måste flytta på sig, fly vattnet, byta lokal??? Allt medans hundratusentals människor flyr för sina liv??? Stackars Jonas, det har ju gått troll i detta.

Undrar om SVT tänkte efter före? Man blir stum...

Fasen, fast man egentligen inte bryr sig så gör det ont att se Liverpool spela fotboll just nu. Kika på de röda om ni vill se ett klassiskt exempel på ett lag utan känsla, självförtroende, kvalité eller moral. Kika på Liverpool som förening, en klubb i spillror, en misskött klubb utan linjer eller ramar. Det gör ont, det är ju ändå Liverpool, klassiska Pool på gränsen till sammanbrott. Senast de var på en gräsyta såg de ut som ett korplag. Inga linjer, inga ideér. Inget jävlar anamma. Allt man ser är en skugga av något annnat, fylld med individer som inte vill vara där. Titta på Liverpool, ta lärdom. Givetvis kommer de att studsa tillbaka men först måste några skallar att rulla. Här blir det nog bara (Over)Kill!

Förstår ni nu innebörden av Overkill? Ok, jag ska sluta tjata men här kommer några fler exempel som personiferar detta uttryck: Anja Persson som skyller sin dåliga säsong på sina pjäxor (tydligen var plösen i dessa dålig), Aftonbladets J. Wegerup som fyller sin heltidstjänst på Aftonbladet med att älska (dyrka) Zlatan och Arne Hegerfors som ena veckan är programledare i TV4 och dagen efter är gäst, i samma program!!??

Förstår ni betydelsen av Overkill?

Okej, vi avslutar med riktiga Overkill:

Nu snackar vi!

Höres!

blir det inget av med i år heller. Jag orkar inte klura ut en massa löften som jag ändå inte kommer att hålla. Det är så onödigt, det håller ju bara ett tag... och sen får man börja om igen.

Jag kan dock lova några saker: Jag lovar att försöka vara hyfsat frekvent här på bloggen ( det är ju ett jäkla gnäll annars ), jag lovar att sluta sluta skrika åt odugliga människor i trafiken ( kommer aldrig på fråga ), jag lovar att försöka att sluta att klanka ner på Zlatan ( yeah right ) och jag lovar att fortsätta att spy på alla journalister, krönikörer och deras kvällstidningar när de är så där fantastiskt partiska, orimliga, onyanserade och enögda som bara våra Svenska experter kan vara..

Jag lovar, vi får väl se hur länge det håller.

2010 då? Vad minns man?

Jag försöker att minnas ett fotbolls VM ( som aldrig riktigt tände till ), jag försöker att minnas ett Sweden Rock Festival som regnade bort och jag försöker att glömma bort alla dessa överdjävligt kyliga kvällar då man frös bort sina tår på Bollmoravallen i Tyresö. Men allt detta är ju nu historia.

Ska vi ändå sammanfatta 2010 så bör jag väl ändå lyfta fram årets sporthändelse som för mig var Spurs bortaseger mot City där man säkrade 4:e platsen och Champions League spel (thank good 4 Peter Crouch), årets fotbollsspelare som var Iniesta (utan konkurens), årets platta som blev Stone Sours "Audio Secrecy" i ruggig konkurens av våra Svenska hjältar i form av Treat och Hardcore Superstar, årets konsert i form av farbror Ozzy i Globen, årets film som var "Inglourious Basterds ( jag vet att den kom 2009 men den kommer alltid att vara bäst) och årets familjetillställning som var det fantastiska dopet av min dotter Mathilda i Tyresö Slottskyrka.  Jag minns också med glädje Tyresös fantastiska säsong i Damallsvenskan, AIKs återtåg till hockeyns Elitserie, Spurs värvning av Van Der Vaart, de 3 sjukt kalla åken i Skara Sommarlands fritt fall, dagen då min dotter Emma bestämde sig för ett mata tvåhandsbackhands på tennisträningen, året 2010 som första året då jag inte kastade upp en enda golfklubba i ett närliggande träd, min allt mer jobbiga musiksmak som nu även innefattar saker som Watain och Behemoth, träningslägret i Turkiet, den grymt goda och kalla ölen i Polen, bläckfisken Pål, dubbelburgarna utanför White Hart Lane och min fantastiska fru som dominerade Damallsvenskan och Champions Leauge-sändningrana på Viasat. Thailandssemestern blev grädden på moset. jag glömmer inte heller mina föräldrar som är min klippa, min vägg att luta sig emot.

Då så, jag lovar att återkomma minst en gång i veckan. Jag lovar att vara lika spydig och elak som jag brukar vara på Tyresös bänk och jag lovar att sluta vara så jäkla snäll.....vissa förtjänar det inte. Inget mer skit nu...

Bjuder på några minnen i form av bilder. Må väl.... sköt er, läs min blogg och kritisera Zlatan! Alltid! Eller gör som Emma Gren, håll nervsystemet fräscht ??? Va? :)

Anja Pärsson, vad händer? Vems fel är det nu då?

Ha ett fantastiskt 2011. Jag har redan brutit ett löfte, jag lackade i trafiken... idag igen.

Vad var det jag sa?

Visst ja, jag ska bli bättre på att säga nej också...

Knappt. Fasen, när en kille är förkyld är det ju trots allt nära döden...

Jag har inte gett upp, bara tagit en paus. Ni vet hur det är, är man ledig från idrott är i verkliga livet så stänger man ju av en stund, kopplar bort allt ont. Jag tar en paus nu, åker på semester och lovar att studsa tillbaka lika elak direkt efter årsskiftet.

Självklart stör jag mig på en massa saker men jag låter det bero. Jag tänker i första hand på den kalkongalan vi kallar Fotbollsgalan, på Anjas pappa som skyller Anjas motgångar på allt och alla, på mr Z som får guldbollar bara han kissar i motvind och på Olof Lundh som är mer självgod och dryg än någonsin.

Förresten Emelie Ölander.....vad fasen?

Nej, jag tar en paus, kryar på mig, vilar upp mig och återkommer.

Just nu laddar jag för ett bortaderby mot Zigenarna från Woolwich på Scumirates. Vi vet hur det blir, Wenger kommer att gnälla. Arsen får spela miljoner övertidsminuter (tills de gör mål) och Rödknappen kommer att starta med ett oförklarligt defensivt lag. Ingenting förändras.....eller the more things change the more they stay the same...

Hur som helst, så här kommer jag förmodligen att känna mig efter slutsignal:

Förresten, all reklam är bra reklam. Även den dåliga. Varsågod Patrik, lycka till i livet.

Sköt om er!

S