it´s all about dum dum dumiridum. Vissa måste ju vara dumma i huvudet, på riktigt. Har inte allt spårat ur? Är det helt enkelt så att man får ju gilla läget nu, att acceptera att idrott och pengar går hand i hand. Är några av oss lurade, vi som fortfarande tror att vissa gillar idrott för idrottens skull? För några dagar sedan tyckte den här killen att 100 millar per år är en aldelles skälig lön för en fotbollsspelare:

Sorry mr Buffon, det finns inte en jädra chans i hela världen att du kan få mig att tro att det är okej och skäligt att du ska tjäna 100 millar om året på att stå i vägen för en fotboll. No way José. Tycker istället att du borde skämmas, ställa dig med dumstruten bakom målstolpen och be om ursäkt. Är din klubb så pass korkad att de betalar dig dessa fantasisummor så föreslår jag...välgörenhet, eller mitt sparkonto.

Pengar ja, underbart att se att Aftonbladet fortsätter att bejaka sig själva. Bara denna tidning kan göra ett jätteuppslag, skriva EXTRA med stora bokstäver och redovisa allas inkomster i Handbollslandslaget??!! Stor nyhet, uppenbarligen. Inget annat kan ha hänt i sportvärlden den dagen, killarnas inkomster var viktigast. Jag kollade inte så noga men gissar att ingen kom upp i Buffons kaliber. Däremot är det ju fantastiskt kul att följa handbollsgänget. Grymt drag. Perfekt underhållning till tv-middagen.

Undrar om det är pengarna som avgör hur ont Foppa har i sin berömda fot. Det är väl 12e säsongen nu (typ) som han provar sin onda fot och nu när han är tillbaka i Colorado (där de betalar bra) så verkar foten helt plötsligt ganska okej. Foten var inte bra i Öviks b-hall, den var inte bra på Modo-juniorernas träningar och den var absolut inte bra på alla comebackförsök på hockeyns diverse bakgårdar. Men nu, helt plötsligt i NHL, pengarnas hockeyliga verkar foten funka hur bra som helst. Grattis Foppa. Slå en signal till Sundin är du snäll, han kan tipsa dig om hur man avslutar en glänsande karriär, på ett värdigt sätt.

En som inte kan hantera ett mer rikt pengaflöde är ju den här killen.

Vem? Albin Ekdal. Killen som brunkade runt på BPs bakgårdar, hängde med farsan på några kändiskalas och helt plötsligt trampade på det stora bananskalet och landade ända bort i Italien. Han övertygade inte Juventus men nu samlar han sina tillgångar i Bologna och beter sig som den stora egostjärnan som bara man kan bli i Italien. Jag ska inte kommentera Albins fotbollskvalitéer men jag ska håna lite i alla fall. Ego-Albin hamnade häromdagen i en liten incident på planen. I matchen mot Lazio hoppade han in i ett litet gruff och slog Lazios Zarate i huvudet. Han gjorde detta utan att egentligen vara inblandad, lite fegt in som tredje man bara. Zarate gick i taket (det hade jag också gjort om en liten snorvalp passar på att dela ut tjyvslag) och försökte sig på en vendetta innan domaren hann skydda lilla Albin. Det bästa kom dock efter hela debacklet: Jag citerar Albin - " Han var omogen!" Game over lille Albin. Ge dina icke förtjänta miljoner till din pappa, låt honom granska detta i sitt debattprogram och hoppas på att han då och då skickar lite veckopeng.  I alla fall tills du är lite mer torr bakom öronen.

Är det pengar som gör att Örebros Conny Strömberg inte kan hålla sig från sponken? Hur mycket dolares har Örebro egentligen?

Nu ska ni inte tro att Strömberg är någon speciell just i det här fallet, många andra i hockeyvärlden lider av samma problem. Jag antar att Conny har hamnat i rampljuset av två orsaker: 1. han är sämre än de andra på att smyga med det, och 2. han lyckas fortfarande att dominera hela hockeyallsvenskan, med promille. Jag applåderar Conny, hoppas att någon tar och leder in honom på rätt spår nu.

Jennifer Wegerup skrev en snyftblogg i Aftonbladet för några dagar sedan. Hon hade fått nog av spott och spe, hon orkade inte med att det svenska folket irriterade sig på hennes fixation av Zlatan. Hon svarade, hon förklarade. Det var ju det som var hennes jobb. Sorry fru Wegerup, att fylla sina dagar med att helt partiskt skriva om Zlatan, hans tatueringar, hans flygplan, hans konst och hans bla bla bla, det är inte att jobba. Det är så synd, jag hoppas att du får ett riktigt jobb snart. Du är en duktig journalist men du tjänar pengar på att inte jobba som en journalist.

Oberonde av pengar så är vissa saker sig alltid lika. Anja gör en (1!!!) bra tävling då hon ramlar fort ned för en störtloppsbacke och plötsligt är hon tillbaka, medaljhopp i VM, vårt största hopp. Allt är som vanligt där alltså.

Damlandslaget i fotboll kommer hem från Kina med två förluster och förklarar sina resultat med att de släpper in billiga mål. Men gör inte det då! Sluta med det! Är det inte märkligt att så många dåliga förlorare aldrig kan acceptera att de har varit sämre? Billiga mål, vi kom inte upp till vår normala standard. Där har vi de vanligaste förklaringarna. Vad fanken är en normal standard?

Förresten, känn på det här. Real Madrid har bjudit en miljard (miljard!!!) för två spelare i Tottenham. It´s all about money, som sagt.

Pengar ja, ähh... nu kör vi. Det är ju ändå fredag! Vad passar då bättre än det här?

Same old situation.

Frågor på det?

eller jo, jag är nog fasen det. Ganska ofta faktiskt, skitbitter eller rättare sagt irriterad på allt som känns galet. Två uttryck för samma känsla. Jag väljer ändå bitter, lite vassare.

Jag är bitter på alla dessa ryggdunkargalor. Ni vet, galorna med gratismat, lite inbördesbeundran, rätt många dinosaurier i rampljuset i alla fall en gång om året. Idrottsgalan senast var ett bittert exempel. Jag tittade som vanligt inte men eftersom jag ändå envisas med att bläddra i kvällstidningarna så får man ju det mesta serverat i alla fall. Jag får rysningar i hela kroppen när fokus läggs på Kallas ovanligt stora biceps, fru Ferrys patetiska avslöjande i TV (hur privat som helst men vad fasen, det blir ju rubriker....och uppmärksamhet (hundvalpssyndromet)) och faktumet att Zlatan numera är så folkkär att han inte kan dyka upp på dessa galor. Han är alltså för folkkär!!?? Newsflash: Han skiter i oss alla och dessa galor specifikt. Hur patetiskt får det bli innan folk börjar opponera sig? Han kan inte komma för att han har full sjå med att hålla sams med sina lagkamrater, som börjar få nog av honom. Vad säger du Wegerup? Du kanske ska gräva i detta istället för att skriva krönikor om hur du njuter av att flyga flygplan med Milan. Bitter? Jag? Nej, men börjar att känna mig något förbannad.

Galan hade dock en ljuspunkt, Jerringpriset gick tydligen till den här tjejen:

Applåder till oss alla! Det var fanken på tiden. I min värld har fröken Alshammar alltid varit en värdig stjärna. Alltid lagom ödmjuk, alltid rätt attityd, aldrig överexponerad. Alltid en känsla för när det blir för mycket. Grattis. En av mina absoluta favoriter.

Sydafrika gör mig bitter. Inte landet som sådant (ska var grymt vackert) men fenomenet med alla inslag då vi får följa våra alla sportinslag från diverse stjärnors träningsläger där. Handen på hjärtat, hur många gånger känner ni att ni behöver se Emma Gren hoppa häck? Höjdhopp? Nej, häck.... hon har knappt klarat två meter ännu så länge men är en världstjärna. Vi matas med fröken Emma, när hon springer där i solen....varje jädra vår. Intressant eller bittert?

Det kanske beror på vi ändå skickar tv-team till Afrika? Fotbollslandslaget är ju där på semester varje år. De springer där i solen, med pojkar från Botswana och försöker få oss att tro att de är på läger och tränar. Precis som våra tjejer som alltid får åka till Kina varje år, träna heter det visst. Bra motstånd tydligen. Semester? Tja, om man tar med sig folk som bara ska köra rehab så blir det lite larvigt. Gruppen ska hållas samlad. Den slutna gruppen. Ha det så kul.

Bitter? Nja, fundersam kanske. Klubbfotbollen får släppa iväg dessa individer på lite gratissemester. De missar värdefull träningstid på hemmaplan och kommer hem lite mosiga, jetlaggade och möra. Ofta sjuka, tidsomställning, klimat och annat rör om i grytan. Gruppen ska hållas samman till varje pris. Avundsjuk? Säkert lite. Vad är det för fel på Bosön?

Vad vet jag? Jag vet bara att jag blir skitbitter när man ändå drar iväg med ett landslag till Afrika, slussar in och prövar talanger och på något sätt så lyckas man alltid att klämma in Anders Svensson i en startelva. Det går över mitt förstånd. Jag antar att A S fortfarande är i slussen, in i landslaget. Eller så gillar han inte att vara hemma.

Kikade på en FA-cup match igår. Omspel på klassiska Ellen Road I Leeds.  Ett topplag från Premier Leauge mötte ett topplag från Championship. Arsen var klart bättre, rappare. Hade full kontroll. Då slog det mig, jag såg en skillnad som var rätt talande för hur stort gap det ändå är till översta skiktet. Titta på dessa lagens tröjor, jämför.... ser ni?

Skillnad som sagt. Inte bara på gräset. Det är en bit upp till toppen. När det gäller det mesta. Leeds var bra dock. Saknas i Premier League.

Nej, jag är inte bitter. Bara lite förbannad ibland. När är det som värst så lyssnar jag på lite glad musik, som t ex detta:

Ha det gott!

Ps Välkommen till Spurs herr Pienaar! Jag tror att du har hittat hem, du också!

Herr Pienaar, från Sydafrika.

...nu menar jag inte det där hårdrocksbandet Overkill, som jag har följt slaviskt under mina uppväxtår. Jag menar när det blir för mycket av det goda, lite för mycket grädde på tårtan, det växer, står en upp i halsen.

Jag tänker på t ex den raklamen som Unibet matar ut i TV just nu. Ni kanske har sett den, den när en självgod Glenn Hysén leker gud, när en rund och god Tomas Brolin önskar att han fortfarande hade "det" och en Börje Salming som bara ser apatisk ut, så där som Börje är expert på att se ut (jag älskar Börje). Jag klarar av Börje, jag grejar även Brolin men Hysén ger mig gåshud. Maken till självgodhet och överlägsenhet har aldrig skådats. I reklamen är han sig själv, uppenbarligen. Dryg, kaxig och jävligt överlägsen. Precis som han är i media i övrigt. Det är rätt konstigt att media fortfarande accepeterar hans kaxiga uttalanden, hans provokationer (framför allt mot Stockholm (det klassiska lillebrorskomplexet)) och hans i många avseénden hånande attityd mot övriga medmänniskor och idrottsmän. Sorry Glenn, i min värld är du bara patetisk, en föredetting. Sorry Unibet, er reklam har på underteckand fått motsatt effekt. Jag älskar inte Glenn, jag avslutat mitt spelkonto hos er. Don´t stop me now? You bet, Unibet. Overkill som sagt.

Den här bilden hade fått mig att gå i spinn för 5 år sedan:

Ja, ni ser ju själva. Självaste David Beckham i spursjacka. Killen har kommit till insikt, finally. Han vill vara en av oss, nu helt plötsligt. Totenham spelar ju så rolig fotboll, han vill vara liljevit. Ärligt talat, jag har ingen aning om vad jag ska säga om detta. Som sagt, för 5 år sedan hade jag varit euforisk, nu undrar jag istället vad allt detta handlar om. Missförstå mig inte, i sina bästa stunder är mr B fortfarande en av världens bästa på en hel del saker. Frågan är bara hur Tottenham ska använda denna man. Han går inte in i en startelva, vill han sitta på bänken på WHL? Rykten säger att det ligger annat i bakgrunden, ett visst AEG rotar runt i syltburken. Nya arenor ska byggas, Mr B är en bricka i spelet. Hur som helst, nu är Beckham med grabbarna och tränar på Chigwell och jag kan tänka mig att han matar högerinlägg mot Crouchs panna. Det kan bli hur bra som helst, kanske. Jag väntar med euforin, Mr B kan bli Overkill, för Tottenham. Bara för att, så möter Spurs United i helgen. Sammanträffande eller Overkill?

Vad händer I AIK hockey? Där verkar det ju ruggigt mycket Overkill just nu. Jag återvänder till detta ämne gärna, jag håller koll på gamla arbetsgivare och kamrater. Helt plötsligt ligger AIK sist i Elitserien, halva laget ligger ständigt på skadelistan och man plockar in gamla (rutinerade) rävar och knuffar egna talanger och produkter åt sidan. Varför alla skador? Overkill hos medteam och fystränare? Det skulle ju bli så bra. Vad gör ni för fel boys? Jag har en känsla av att tiden har kommit ikapp AIK Hockey. Overkill hos Mr Gozzi & Co. Jag hoppas att jag har fel. Jag känner dock igen den klassiska negativa nedåtspiralen. Det såg ut så här senast AIK åkte ur Elitserien. Jag var med då.

Svt hade en ruggig Overkill för några kvällar sedan. De använde 5 minuter av sin sportsänding till att tycka synd om den här killen:

Vem? Detta är Jonas Jacobsson, vår duktige paralympics-skytt. Är det synd om honom för att han sitter i rullstol? Nja, kanske lite men just nu var det jääääääääääätesynd om honom för att han befinner sig på läger i.......Melbourne?!! Ni vet, staden i Australien som igger under vatten. Staden som just nu är en krigszon, staden där 100 000 människor är på flyende fot undan vattnet. Spökstaden där människor flyr och överger sin hem. Det är ändå tydligen mest synd om Jonas, allt enligt TV-sporten. Han blir nämligen störd i sin OS-satsning, Ja, OS nästa sommar i London. Han kan inte träna, han kommer av sig....hur ska det gå i uppladdningen inför OS? Fixar han det? OVERKILL!!! Tänk efter, killen ligger på mage och skjuter luftgevär men tycker synd om sig själv att det inte funkar just nu. Han måste flytta på sig, fly vattnet, byta lokal??? Allt medans hundratusentals människor flyr för sina liv??? Stackars Jonas, det har ju gått troll i detta.

Undrar om SVT tänkte efter före? Man blir stum...

Fasen, fast man egentligen inte bryr sig så gör det ont att se Liverpool spela fotboll just nu. Kika på de röda om ni vill se ett klassiskt exempel på ett lag utan känsla, självförtroende, kvalité eller moral. Kika på Liverpool som förening, en klubb i spillror, en misskött klubb utan linjer eller ramar. Det gör ont, det är ju ändå Liverpool, klassiska Pool på gränsen till sammanbrott. Senast de var på en gräsyta såg de ut som ett korplag. Inga linjer, inga ideér. Inget jävlar anamma. Allt man ser är en skugga av något annnat, fylld med individer som inte vill vara där. Titta på Liverpool, ta lärdom. Givetvis kommer de att studsa tillbaka men först måste några skallar att rulla. Här blir det nog bara (Over)Kill!

Förstår ni nu innebörden av Overkill? Ok, jag ska sluta tjata men här kommer några fler exempel som personiferar detta uttryck: Anja Persson som skyller sin dåliga säsong på sina pjäxor (tydligen var plösen i dessa dålig), Aftonbladets J. Wegerup som fyller sin heltidstjänst på Aftonbladet med att älska (dyrka) Zlatan och Arne Hegerfors som ena veckan är programledare i TV4 och dagen efter är gäst, i samma program!!??

Förstår ni betydelsen av Overkill?

Okej, vi avslutar med riktiga Overkill:

Nu snackar vi!

Höres!

blir det inget av med i år heller. Jag orkar inte klura ut en massa löften som jag ändå inte kommer att hålla. Det är så onödigt, det håller ju bara ett tag... och sen får man börja om igen.

Jag kan dock lova några saker: Jag lovar att försöka vara hyfsat frekvent här på bloggen ( det är ju ett jäkla gnäll annars ), jag lovar att sluta sluta skrika åt odugliga människor i trafiken ( kommer aldrig på fråga ), jag lovar att försöka att sluta att klanka ner på Zlatan ( yeah right ) och jag lovar att fortsätta att spy på alla journalister, krönikörer och deras kvällstidningar när de är så där fantastiskt partiska, orimliga, onyanserade och enögda som bara våra Svenska experter kan vara..

Jag lovar, vi får väl se hur länge det håller.

2010 då? Vad minns man?

Jag försöker att minnas ett fotbolls VM ( som aldrig riktigt tände till ), jag försöker att minnas ett Sweden Rock Festival som regnade bort och jag försöker att glömma bort alla dessa överdjävligt kyliga kvällar då man frös bort sina tår på Bollmoravallen i Tyresö. Men allt detta är ju nu historia.

Ska vi ändå sammanfatta 2010 så bör jag väl ändå lyfta fram årets sporthändelse som för mig var Spurs bortaseger mot City där man säkrade 4:e platsen och Champions League spel (thank good 4 Peter Crouch), årets fotbollsspelare som var Iniesta (utan konkurens), årets platta som blev Stone Sours "Audio Secrecy" i ruggig konkurens av våra Svenska hjältar i form av Treat och Hardcore Superstar, årets konsert i form av farbror Ozzy i Globen, årets film som var "Inglourious Basterds ( jag vet att den kom 2009 men den kommer alltid att vara bäst) och årets familjetillställning som var det fantastiska dopet av min dotter Mathilda i Tyresö Slottskyrka.  Jag minns också med glädje Tyresös fantastiska säsong i Damallsvenskan, AIKs återtåg till hockeyns Elitserie, Spurs värvning av Van Der Vaart, de 3 sjukt kalla åken i Skara Sommarlands fritt fall, dagen då min dotter Emma bestämde sig för ett mata tvåhandsbackhands på tennisträningen, året 2010 som första året då jag inte kastade upp en enda golfklubba i ett närliggande träd, min allt mer jobbiga musiksmak som nu även innefattar saker som Watain och Behemoth, träningslägret i Turkiet, den grymt goda och kalla ölen i Polen, bläckfisken Pål, dubbelburgarna utanför White Hart Lane och min fantastiska fru som dominerade Damallsvenskan och Champions Leauge-sändningrana på Viasat. Thailandssemestern blev grädden på moset. jag glömmer inte heller mina föräldrar som är min klippa, min vägg att luta sig emot.

Då så, jag lovar att återkomma minst en gång i veckan. Jag lovar att vara lika spydig och elak som jag brukar vara på Tyresös bänk och jag lovar att sluta vara så jäkla snäll.....vissa förtjänar det inte. Inget mer skit nu...

Bjuder på några minnen i form av bilder. Må väl.... sköt er, läs min blogg och kritisera Zlatan! Alltid! Eller gör som Emma Gren, håll nervsystemet fräscht ??? Va? :)

Anja Pärsson, vad händer? Vems fel är det nu då?

Ha ett fantastiskt 2011. Jag har redan brutit ett löfte, jag lackade i trafiken... idag igen.

Vad var det jag sa?

Visst ja, jag ska bli bättre på att säga nej också...